Direktlänk till inlägg 14 december 2008
Vi gick på olika sidor. Du med din mobil i handen och jag med min bok under armen. Flera vita sträck delade oss åt olika håll. Jag visste vad du tänkte på, jag visste vart du varit och jag visste vart du var på väg. Jag sneglade åt vänster, la märke till dina nya skor. De var ovanligt vita. Lika vita som dina tänder då du hade känt av min närvaro och sneglat åt mitt håll. Du drog dig allt närmare de vita sträcken. Jag kände till dina steg, dina drag och dina gömställen. Jag visste precis allt, ändå förstod jag inte varför du valde mig.
http://pernillasalo.wordpress.com
Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...
En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...
Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...
Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
7 | |||
8 |
9 | 10 |
11 | 12 |
13 | 14 | |||
15 |
16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 |
|||
22 | 23 |
24 | 25 |
26 |
27 | 28 |
|||
29 |
30 |
31 | |||||||
|