Mandlar, trillingnötter och kola har varit kvällens huvudäme. Jag och Sandra har stått vid spisen om vartannat, även om jag mer är moraliskt stöd för henne. Att göra julgodis till vänner och familj är både kul då man gör något med omtanke samtidigt som man får pyssla lite både med själva baket men också med allt runtomkring.

Det är mycket folk i Skåre-huset. Det är inte bara Sandra och Jonas som kommit hem. Även Christian, Anneli, Vilma och Liam är på besök under helgen vilket fört med sig mindre dator. Men nu vid juletiden får man prioritera. Och jag känner att dator inte är något jag saknat. Tid med släkt, tid med fantastiska människor är något jag värderar, högt. Sen att vi är så trevliga i min släkt gör ju inte saken sämre. Dock åker Finspång-folket hem i morgon, medan vi behåller Sandra och Jonas till nyår.

Julen har kommit hem till oss i år, vilket känns skönt då vi alla har lite mer frihet än vad man har i Degerfors. Ska inte prata ont om Degerfors, men man känner sig faktiskt lite instäng där vid juletiden. Även om jag saknar allt pynt som ännu inte hunnit komma upp hos oss. Mormor brukar vara en rackare på och pynta och då menar jag överallt.

Julen känns ändå så avlägset, det känns som fel tid. Julen känns långt bort även om jag enligt kallendern räknat fram till att det är fyra dagar kvar. Äh, om man har tur kommer det. Dock känner jag mig inte så jättesugen på julmaten, då jag redan förätit mig på den. Blir i allafall en hel del promenader för min del så här innan jul, så att jag kan överleva julhelgen med något så gott samvete.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...