Idag fortsatte godishysterin. Nougatbräck, kola och tryffel stod överst på listan. Och kan ni tänka er, allt blev faktiskt lyckat. P&S. Pernilla och Sandra. Ja, vi är ett bra team det bara är så. Men sen är vi ju systrar också.

Jag fick mig en ordentlig funderare härom dagen efter ett allt för gripande oth avsnitt. Vad tjänar det till att vara en god människa när allt ont ändå händer dem? Ett tag höll jag med Lucas i påståendet. Varför gå runt, göra rätt, vara snäll när man ändå drabbas av motgångar som ibland är så förskräckliga att man förlorar allt. Jag höll med honom i hans argument tills Keith kom och förklarade det hela för oss båda. Det gäller att titta utanför ramarna, att se det från ett annat perspektiv än sitt eget. Att det vi gör faktiskt speglar av sig på dem vi känner och inte känner. Vi behöver vara bra människor för att våra nära och kära behöver det. Vi är med och formar dem, så istället för att tänka egoistiskt. Tänkt längre. Tänk på hur dina vänner hade varit utan dig? Hade de varit likadana som nu? Jag fullkomligt älskar sådana här tankar.