Jag är sådär rusig hela tiden. Mina tankar är så långt borta, så långt fram dem bara kan vara. Jag är någonstans, men vet inte vart. Det enda som är säkert att jag inte är här. Sommaren trycker i bröstet, ber mig ta fram det. Men det är inte så lätt.

Jag kan inte riktigt fokusera på mitt skolarbete. Och det gör mig negativ i skolan, vilket aldrig riktigt varit min stil. Jag har aldrig passat i rollen som negativ. Och jag är glad, jag är lycklig.

Så skolan är lite sisådär just nu. Jag kämpar på bäst jag vill. Om bara solen skulle sticka fram någon dag och få mig på sånt där busigt vårhumör. Det är egentligen det enda jag ber om. Skulle hjälpa rätt mycket.

Vi gick till idrotten förut idag. Jag, Anton och Sofia. Det blåste kalla vindar enligt dem, men jag kände något jag inte känt på ett tag. Vindarna var inte alls kalla som vintervindar. De var ljumma och mjuka. Så kan det vara våren som är påväg? Kan det va sant?

Snälla, säg att det är sant.