Jag läste igenom massa gamla blogginlägg förut, vilket jag ofta gör. Och hittade ett som var riktigt roligt faktiskt.

Det är en dag i maj, jag bor hos Sofia och vi lagar tacos tillsammans. Jag kan tänka mig att jag studerar sättet hon steker köttfärs på och ur munnen kommer: Ska du ha en sådan där stekspade? Och. Hallå, du måste dela köttfärsen ordentligt! Jaja, konversationen går vidare. Jag dukar och snart står köttfärsen och allt annat på bordet. Sofia hämtar mjölk och vatten till oss medan jag alltid har undrat varför dem har en hållare kring mjölkpaketet. Så jag frågar henne: Varför har ni en sån där sak kring mjölkpaketet? Sofia har ingen aning och tar av den. Jag fortsätter konversationen med: Det går väl inte lättare att hälla bara för att man har en sådan? Sofia svarar som vanligt och tar inte åt sig av min kritik. Och det är faktiskt väldigt viktigt, för jag menar egentligen inget illa när jag alltid påpekar eller klagar på saker som inte görs på det sätt jag gör det på. Äter Sofia sallad och mos, måste jag påpeka minst två gånger att man inte kan det innan hon får äta det. Vilket jag förstått nu kan vara väldigt påfrestande tillslut.

Men åter till berättelsen… Vi börjar äta och maten smakar underbart, såklart. Jag förstår inte varför hon först äter skalet på sidorna och sen innehållet. Så gör man väl inte? Så jag säger det rakt ut och påpekar som vanligt. Och då brister hon ut: Nu förstår jag varför inte jag bor med dig oftare. Och det mina vänner satt vi och skrattade åt en hel middag. För även om det inte var illa menat, har hon så rätt och just då var det så passande i situationen.

Sen måste jag även förklara, att jag endast är så här i hennes sällskap. Eller ingen annan har hittills vågat påpeka det i alla fall. Så antar att det är lugnt. Kan bara säga att den tjejen plockar fram allt i mig. Det bra, det dåliga, det roliga och det knäppa.

God natt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...