Jag kan luta mig tillbaks och vila nacken på en av de sju kuddarna jag faktiskt har i min säng. Titta upp i det vita taket och känna ett sådan lugn. Det är otroligt, men dock så skönt!

Dagen har varit ack så kort, men behövligt kort. Har hunnit med det jag velat, alltså inte många saker. Träffade även en av mina gamla lärare på Friskis vilket var oväntat trevligt. Vi pratade om skolan, alltså Infokomp. Även om människorna som gick på Ilandaskolan och såklart hennes egna liv. Hon verkar ha fått allt uppordnat även om jag såg en glimt av dysterhet i ögonen. Kanske fungerar jobbet inte lika bra som det borde, kanske har den lille skrikit hela kvällen, eller så är det hennes lite gnälliga men ändå härliga röst som får mig att tro det.

Gamla återseenden är alltid trevligt och jag tror det ger så mycket mer än vi tror. Vi är tillbaka till den tiden, där vi stod då. Fast bara för en stund. Vi även tror och hoppas saker vi gjorde då. Dock drar verkligheten en i tröjärmen efter en stund. Och tur är väl det. Annars hade jag inte varit där jag är idag!