Blöta strumpor och röda kinder var kvällens tema. Ja, då förstår ni såklart att jag har jobbat. Kom hem därifrån för en stund sen efter många om och men. Ström som inte ville vara ström, arga gubbar som inte ville ha sina böteslappar och syner som inte ens du förstår dig på. För skoj var det. Och mitt skratt när något oväntat och hysteriskt roligt har hänt, kan pratiskt taget vara unikt. Det kommer från tårna, går igenom vänstra benet för att sedan gurgla runt i magen ett tag innan det bli till oväsen.

Jag har hittat en punkt idag och inte vilken punkt som helst. Utan punkten man ska trycka på när man har ont i huvudet. Den ömma punkten som gör så att man får huvudvärk. Och allt tack vare min masserande matkvinna. Och matkvinna säger jag för att mattant låter så tråkigt och så gammalt. Vilket hon inte är! Punkten lär förövrigt rädda många kvällar framöver då huvudvärken ständigt brukar hälsa på mig.

Fick även lära oss lite smaskiga massagerörelser idag vilket kommer komma väl till användning. Avslappningen var jag dock inte lika bra på, då jag efter en kvart började få kramper och inte kunde ligga still längre. Kroppen blev alltså för avslappnad. Det är verkligen inte likt mig. Eller jo, om man tänker tillbaka. Långt tillbaka!

Godnatt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...