Efter drygt två-tre timmars sömn i natt har även denna skoldag passerat. Rätt smärtfritt även om hjärnan inte riktigt varit där den borde varit. Nej, hela dagen har faktiskt bara rullat på och jag har minst sagt tagit snålskjuts. Ingen PSA, ingen idrott och ingen svenska har jag fått gjort. Det enda kloka jag gjort idag är väl alla dem skratt som vilt haglat ur min mun. Både höga och låga ,bräkiga och fjuttiga. Ja, är man övertrött så är man.

Dock har min övertrötta energi gått över till ren seghet. Vilket verkligen inte behövs en dag som denna. Jobb väntar och känner jag mig själv rätt kan det bli en rätt jobbig kväll med sura miner och dumma kommentarer. Kanske borde också jag ta mig i kragen och göra det bästa av situationen. Det är ju ändå något jag försöker få andra att göra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...