Här ligger jag i sängen och luktar nyduschad. Och hur luktar man då, undrar ni? Jo, tvål.

Måndagens skolarbete har faktiskt gått bättre än vanligt och jag har klurat ut orsaken till det. Sofia, helt enkelt. Hon är sjuker så istället för att flamsa runt har jag faktiskt spänt fast mig vid datastolen medan händerna svävat fram och tillbaka över tangentbordet. Jag är minst sagt nöjd och kan med gott samvete inte gör ett enda dugg ikväll.

Vad har jag lyckats råkat ut för idag då? Jo, jag har blivit mulad av Anton på väg till bussen. Jag råkade koka över min oboy som jag desperat skulle ha för och värma mig när jag väl kommit hem. Jag glömde mina vantar i klassrummet som vanligt. Och sist men inte minst slog jag Anton i huvudet med en handske. Men det var bara kul!

Tack och hej, nu blir det Loney Dear.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...