Direktlänk till inlägg 28 mars 2009
I ett nästan tomt hus, spelas Magiskt men tragiskt från datorn. Andetag hörs från andra sidan sängen. Vi är två stycken och vi är ensamma. Vi är endast två stycken i ett och samma rum. Det om något är magiskt. Precis lika magiskt som vädret hade varit om solen hade kunnat sticka fram och snabbt smält bort all den snö som täcker vårt gräs, våra vägar, vår altan och vår gröna brevlåda.
Jag lever, om ni nu hade trott något annat. Jag är bara fast i en annan värld, den utan ord.
http://pernillasalo.wordpress.com
Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...
En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...
Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...
Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 |
4 | 5 | 6 |
7 | 8 |
|||
9 |
10 | 11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
|||
16 |
17 | 18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 | 29 | |||
30 | 31 |
||||||||
|