Direktlänk till inlägg 1 april 2009
Hon gick den långa vägen. Men hon kom fram, hon kom fram välbehållen. Kanske inte fullt så ren som hon en gång varit, men välbehållen. Och det var egentligen det enda som räknades. För väl framme stod män i fina kostymer uppradade en efter en. De väntade alla på henne. Eller rättare sagt, de väntade på hennes rena välbehållna kropp. De såg bara det yttre, de ville bara ha det yttre. Och då spelade det ingen roll hur oren hon var på insidan.
http://pernillasalo.wordpress.com
Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...
En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...
Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...
Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 |
|||||
6 | 7 | 8 |
9 |
10 |
11 | 12 |
|||
13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 | 28 | 29 |
30 |
||||||
|