Smaskandes på ett äpple, sitter jag och blickar ut över kasernhöjden. Grå himmel och ledsna träd är det jag ser. Dock är det en syn som inom en snar framtid kommer förändras. Om inte idag, så kanske i morgon. Om inte i morgon, så kanske i Maj, då träden förhoppnigsvis börjat blomma.

Sommar. Ja, tanken på ordet sommar drar mig tillbaka till de små åren. Dem lilla åren. Eller ja, då när jag var mindre i alla fall. Morgnarna var alltid mycket mysigare då eftersom man alltid smög upp när daggen låg som ett täcke över gräsmatten och när det fortfarande var lite småkyligt. Klockan kanske var sju på morgonen och man väntade, bara väntade på att mamma skulle vakna och göra den godaste frukosten man någonsin ätit. Dock åt jag inte mycket till frukost när jag var liten. Jag var rätt kräsen av mig. Var det inte knäckebröd och varm choklad, så fick det vara yougurt, fast utan bitar i. Och var det inte yougurt utan bitar i, jo då var det gröt. Inget annat smakade gott i min mun. Och banne mig vad mycket råg jag måste ha i ryggen nu av allt knäckebröd jag åt då. För det var egentligen det enda jag fick höra när jag var liten. Att man blev stark när man åt knäckebröd. Inte konstigt att jag fortsatte?!

Men åter till sommaren. Den mysigaste årstiden med de sena, varma kvällarna. Den godaste årstiden, med alla jordgubbar och hallon. Den roligaste årstiden, eftersom det faktiskt är då man hinner med allt. Nej, men jag ska väl sluta sukta efter sommaren. Den kommer, det kan jag sätta en femma på. Och när den väl kommer, ja då, då är allting bara bra.