Direktlänk till inlägg 11 april 2009
Han la sin hand runt hennes midja. Hon slängde med håret som hon alltid brukade göra. De var kära!
Hans kompisar sa alltid att han offrade för mycket, att han la för mycket tid på henne och att han skulle tröttna när som helst. Han förstod ingenting. Det var ju när han var med henne som han verkligen kunde slappna av och vara sig själv. Det var ju när han fick lägga sina armar runt omkring henne då han faktiskt var som lyckligast.
Det var hans kompisar som inte förstod. De förstod inte hans kärlek. De förstod ingenting!
http://pernillasalo.wordpress.com
Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...
En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...
Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...
Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 |
|||||
6 | 7 | 8 |
9 |
10 |
11 | 12 |
|||
13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 | 28 | 29 |
30 |
||||||
|