Nu kör vi igång igen. Efter att ha mött en förkyld Malin på bussen klev jag av, redo för en ny dag. Väl där, mötte jag en strålande Sofia i gråa kläder. Det kändes så bra. Skolan känns så bra, eftersom jag hänger med. Jag kan ta det ganska lugnt eftersom jag helt enkelt hänger med! Jag hänger med, vilket jag aldrig känt förut.

Just nu får jag lust att bara ta tag i min bilkörning och boka kör- och teorilektioner, men som jag diskuterat med min mamma är det ingen idé att stressa. Eftersom mina päron inte har så mycket tid över att köra bil med mig på sommaren då det är högsäsong på jobbet får vi helt enkelt skjuta upp det. Men visst blir man avundsjuk när alla andra åker till sina körlektioner, gör sin halkbana och kör bil som om de aldrig gjort något annat. Jo, körkortet det kommer jag ta, men som sagt, ingen idé att stressa fram det.

Tiden går dock extremt snabbt just nu, så jag vet inte vad. Måndag blir till fredag och söndag blir till onsdag. Jag tror man glömmer bort tiden då man spenderar så mycket tid på att älska. Älska det man gör och älska de människor man umgås med. Själva älskandet tar så stor plats att man glömmer bort de oväsentliga sakerna runtomkring. Men för mig gör det faktiskt inget, det är bara bra. Eller, det är egentligen bättre än bra.