Alla inlägg under juli 2009

Av Pernilla Salo - 28 juli 2009 11:19

Så lättad, så enkel, så stark och så tam. När vinden blåser omkull dig och när du hälsar på dam. Du leker, du skrattar, du fångar en dag. Med hjälp av de gröna och livets lag. Men ett minne tycks bråka och en vän likaså. Två odjur i skogen och en moder också. De förbannar, de ryter och bränner små sår. Som du smörjer och smeker med hatet från igår. Du hoppas på änglarna men tror på din gud. Att de snart kommer tillbaka, oh vilken tur. Om du ändå hade varit, bara några år till. Hade ingen fått göra det du inte vill. Då hade du sluppit, att spara ditt salt. Så som blodet i dig, hade sluppit va kallt. 


ANNONS
Av Pernilla Salo - 21 juli 2009 22:06

Hon var gjord av glas.

Så skör strök hon runt på gatorna den där hösten, bland de trasiga och de perfekta. Hon såg fint hår, slanka ben och mössor på sne. Hon var förvirrad och skakad då han dök upp. Och han fick henne inte bara att le utan han skrapade även ihop bitarna från henne, pusslade ihop dem och limmade fast dem tills ytan nästan blev slät och blank. Inte helt perfekt. Utan bara nästan, så som han hade lärt sig att människor skulle vara.

ANNONS
Av Pernilla Salo - 12 juli 2009 21:44

Låt mig stanna. Låt mig somna på din soffa.


Jag ville inte åka. Ville inte kliva på den sunkiga bussen som tog mig hem. Så din famn och dina kyssar blev mer betydelsefulla den kvällen, eftersom jag visste att jag senare skulle sakna dem. Ville inget annat än att krypa närmare och dela på samma värme. Dela på samma kärlek. Men molnen drog ihop sig, blev allt mörkare och gick allt längre ner så jag insåg att dagen hade passerat.


I nästan sekund satt jag bakom dig på mopeden. I kylan av vinden stack jag in mina händer i dina fickor. Värmde mig mot din kropp. Gömde mig bakom dig för att slippa blåsten. Du frös det visste jag eftersom du var stel och rös på samma gång. Något du annars inte gör om du inte blir kliad på ryggen. Luften omfamnade dina händer och de var iskalla när jag senare kom att säga hejdå. Vi kysstes, men ville inte sluta. Busschauffören tittade på mig, jag brydde mig inte. Men gick motvilligt in. Satte mig närmast dörren, på den mest ödsliga platsen, för att det var så jag ville ha det. Ville vara själv, ville gömma mig, för allt annat utom dig. Du stod precis utanför fönstret och tittade in i mina ögon. Log ett plågat leende och mötte sedan min hand på andra sidan rutan. Du grät nu, försökte tränga undan det och fick även mig att släppa några tårar. Du gav mig en slängkyss och vände dig om, medan det brast i kroppen på mig. Ju längre bort du vandrade, desto kraftigare blev mina snyftningar. Tysta men plågsamma letade dem sig fram och blötte ner mina sudokupapper som låg i knäet, väntade på att bli ifyllda. Regnet haglade nu fram i samma takt som mina tårar. Och samtidigt som bussen sakta rullade vidare mot annan destination, försvann även du på din moped, blöt och ensam.

Fråga mig

1 besvarad fråga

Sök i bloggen

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2009 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Hon kommer från främmande vidder, dit du reser men aldrig når fram  med Blogkeen
Följ Hon kommer från främmande vidder, dit du reser men aldrig når fram  med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se