Så lättad, så enkel, så stark och så tam. När vinden blåser omkull dig och när du hälsar på dam. Du leker, du skrattar, du fångar en dag. Med hjälp av de gröna och livets lag. Men ett minne tycks bråka och en vän likaså. Två odjur i skogen och en moder också. De förbannar, de ryter och bränner små sår. Som du smörjer och smeker med hatet från igår. Du hoppas på änglarna men tror på din gud. Att de snart kommer tillbaka, oh vilken tur. Om du ändå hade varit, bara några år till. Hade ingen fått göra det du inte vill. Då hade du sluppit, att spara ditt salt. Så som blodet i dig, hade sluppit va kallt.