Bygg mig en bro, ge mig gator och torg.
Ge mig galor och premiärer, en villa och ett sommarhus.
En hund och ett vinterhus. '
Smila år kamerorna och gråt på ditt rum.
Väsnas när ingen hör dig, stanna hemma en stund.
Bjud hem på middag, men laga inte själv.
Skaffa service och bilar, tills de byts ut igen.
Hyr båtar och flygplan, ja flyg vart du vill.
Bara du fortsätter rymma och aldrig stå still.

Men glöm nu inte, vart du lämna din själ.
För snart, mycket snart kanske du behöver den, väl.
Då skor och makeup inte kan gömma dig mer.
Utan ärren från dina misstag, är det enda vi ser.
Gråt då inte i min hall, utan fortsätt tillbaka ut.
För inte är det mitt jävla fel att cashen tagit slut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...