Att andas eller att leva.

Två skilda ting.

Det enda, outhärdligt, det andra gör ont.

Erfarenhet, jag tror det är grejen.

För visst är vi mycket starkare nu.

Vi kan köpa vårt bröd, piska våra mattor

och sälja vår stolthet.

Bara sådär.

Det kallas erfarenhet.

När vi lärt oss att kontrollera stegen,

gömma skammen och tvätta såren.

Det är då vi lär oss.

Det är då vi kan välja.

Andas du eller lever du?

 

jossan

25 september 2009 09:40

fint skrivet..tänkvärt.
vad gör du själv?

http://metrobloggen.se/gymjossan

 

pernilla

25 september 2009 20:45

Jag lever, helt klart! I alla fall det mesta av tiden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://pernillasalo.wordpress.com

Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...

En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...

Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...

Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...