Direktlänk till inlägg 8 oktober 2009
Har någon sett min Hurricane?
Har någon sett till henne, någonstans?
Hon sköts nämligen i bitar,
den där dagen som fortfarande inte tagit slut.
En dag försvann hennes Hurricane
Han lämna ett hål åt allt som stavas kärlek.
Jag tror inte hon visste vart hon skulle göra av alla sina tårar,
så hon satte kedjor på dem.
Hon satte kedjor på sin Hurricane.
Men han må ändå vara hennes kärlek,
även om hon var i mitten av en Hurricane.
Så visst känns det fint att vara vid liv, en dag till?
Min fråga är ändå; hur ska hon kunna tro på evig kärlek,
hur ska hon kunna tro på det nu?
Och tack för att du finns.
I morgon, varje dag och
en dag till.
http://pernillasalo.wordpress.com
Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...
En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...
Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...
Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 | 8 | 9 | 10 |
11 |
|||
12 |
13 | 14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|