Kära förebild.

Trodde du hade smutsat färdigt.

I alla fall på min trappa och golv.

Hoppades på förbättring.

Hoppades egentligen inte på någonting.

Men hade kunnat offra, en soffa eller så.

Om du bara betalade av dina skulder.

Kanske hade du då kunnat få låna.

I alla fall min tandborste någongång ibland.

Kära förebild.

Trodde du skulle rycka upp dig.

Eller i alla fall tvätta ditt hår.

Hade hoppats på nya löften.

Eller inte hoppats på någonting alls.

Kunde du inte åtminstonde tacka.

Dina arbetskamratar och mig ibland.

När dem höll dig fast vid jobbet.

När jag höll dig fast vid livet.

Kära förebild.

Kan inte hitta dig bland skulderna längre.

Eller för den delen, någonstans.

Har lärt mig att förklara, varför du inte finns.

Varför du inte är hemma när jag sover.

Har tillslut lyckats förklara.

Men aldrig lyckats förstå.

Varför jag aldrig har haft någon förebild.