Direktlänk till inlägg 23 juli 2010
En vän i ur
och en vän i skur.
En vän jag kommer sakna när jag till hösten tvingas möta regnet.
Ensam.
Med enbart förbindelse via tekniken
och via hjärtat.
Kommer vi tvingas leva
och gud vet hur länge!
Med vemod släpper jag henne ändå.
Eftersom jag vill att hon uppfyller sina drömmar.
Så som min dröm hade varit att få ha henne kvar.
Tvingas jag hålla gråten tillbaka.
När jag räknar ner dagarna.
Mötena och minnena.
Tills det bara finns en dag kvar.
Flytten.
Hålet i hjärtat.
Tomheten.
Paniken
pch sorgen.
Som följs av dagen efter.
Bearbetningen.
Acceptansen
och fortsättningen.
På mitt och ditt liv.
Utan varandras närhet.
Men inte utan varandra helt.
Aldrig utan varandra helt.
Inte efter 14 år.
Inte efter den kommande separationen.
Aldrig någonsin.
Lovar du?
http://pernillasalo.wordpress.com
Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...
En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...
Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...
Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
25 | |||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 | ||||
|