Direktlänk till inlägg 31 juli 2010
Du är långt borta och jag gör det svårt för dig.
Alldeles för svårt för att jag egentligen ska förtjäna dig.
Dig, du och din stora kärlek.
Den ömma, passionerade, brinnande kärleken jag känner.
När jag är ifrån dig.
Men ännu mer när jag får se dig igen.
Men mellanrummet gör mig otydlig.
Inte rädd och inte svag.
Utan bara känslan av total hopplöshet.
Är det som spökar.
Jag vet, det låter patetiskt.
Men jag vill alltid vara nära dig.
Vill alltid ha möjligheten.
Vill alltid ha utvägen och chansen ifall att.
Ifall att situationen skulle kräva det.
Så utan möjligheter är jag hopplös.
Hopplöst förälskad, i en kille alldeles för långt bort.
http://pernillasalo.wordpress.com
Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...
En klump i magen redan innan jag tagit steget hit. Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade. Eller i alla fall ta en bit av deras tid. En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet. Eller skickat ett sms till en kompis ...
Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...
Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
25 | |||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 | ||||
|