Alla inlägg under september 2010

Av Pernilla Salo - 12 september 2010 23:11

Har nu kommit en bit på vägen.

Eller i alla fall till insikt.

Åt skogen med ångesten om kvällarna.

Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg.

Åt skogen med förhoppningar och drömmar.

Jag var nog inte menad för det här ändå.

Ett arbete.

Länge leve skolan säger jag bara!

Länge leve skolan, om man bara varit några månader tidigare.

Om man bara hade kommit till insikt en annan dag än idag.

Trögskalle.




ANNONS
Av Pernilla Salo - 7 september 2010 22:42

Oavbruten tankeverkstad.

Rädd för att hamna sist.

I både kön till dina dagar,

men så även till ditt hjärta.

Rädd för att inte hinna fram.

Till varken perfektion,

eller mållöshet.

Depression,

Eller beslutsamhet.

I ständig o-utveckling,

i ständig skam.

Lyser vardagen ändå igenom,

tills dagen komma skall.

Då trogen och stark,

Har blivit en ikon.

För dem som halkade efter,

redan från början.

ANNONS
Av Pernilla Salo - 5 september 2010 22:54


Sitter i min guppande säng till båt.
Ser tårarna rinna längst väggarna som hela tiden kryper mig närmare inpå livet. 
Jag gör om den här proceduren. Gör om allting igen, fast på farligare platser och med ännu fler brinnande ljus. 
Instängd och lurad av mitt eget ego. Samtidigt som munspelet i sången håller på att trasa sönder min spruckna yta. Munspelet som ändå känns som hemma, i det nya stadiets fortsatta kaos. 
Har låtit något förblinda min syn, i alla fall i natt. I natt när du inte är här.
Trodde inte att man kunde tröttna på dofterna som håller en vid liv. Som gav och ständigt fortsätter ge liv. Som skulle kunna förändra allt, men ändå ingenting just nu.
Känner värmen som pressar sig igenom mina tunna klädesplagg och bränner hål på mitt tunna skinn. Vart kan jag hämta mig ett nytt skal? 
Vill inte guppa runt längre. Vill ro i land nu med detsamma och låsa in munspelet, men inte för resten av livet. Utan bara tills du kommit tillbaka och sedan gått igen.

Sitter i min guppande säng till båt. Ser tårarna rinna längst väggarna som hela tiden kryper mig närmare inpå livet. 


Jag gör om den här proceduren. Gör om allting igen, fast på farligare platser och med ännu fler brinnande ljus. 


Instängd och lurad av mitt eget ego. Samtidigt som munspelet i sången håller på att trasa sönder min spruckna yta. Munspelet som ändå känns som hemma, i det nya stadiets fortsatta kaos. 


Har låtit något förblinda min syn, i alla fall i natt. I natt när du inte är här.


Trodde inte att man kunde tröttna på dofterna som håller en vid liv. Som gav och ständigt fortsätter ge liv. Som skulle kunna förändra allt, men ändå ingenting just nu.


Känner värmen som pressar sig igenom mina tunna klädesplagg och bränner hål på mitt tunna skinn. Säg mig, vart kan jag hämta mig ett nytt skal? 


Vill inte guppa runt längre. Vill ro i land nu med detsamma och låsa in munspelet, men inte för resten av livet. Utan bara tills du kommit tillbaka och sedan gått igen.


Fråga mig

1 besvarad fråga

Sök i bloggen

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2010 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Hon kommer från främmande vidder, dit du reser men aldrig når fram  med Blogkeen
Följ Hon kommer från främmande vidder, dit du reser men aldrig når fram  med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se