En klump i magen redan innan jag tagit steget hit.

Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade.

Eller i alla fall ta en bit av deras tid.

En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet.

Eller skickat ett sms till en kompis på andra sidan jorden.

Massmord i ensamhet.

Explosioner i kroppen och mina hårstrån faller av. 

Mot gatan jag lämnat.

Och saknat allt förgäves.

Eftersom ingen öppnar är jag knackar.

Så har jag slutat trampa runt där.

Slutat skrämma grannarna.

Kvar finns ändå ett strålande ljus.

På ett bord mycket närmare än stjärnorna.

Med uppdraget att hålla mig sällskap.

Under de nätter jag helst inte pratar om.

Helst inte önskar mig i julklapp.

En dag till har de sagt till mig.

En dag till.