Direktlänk till inlägg 20 oktober 2010
En klump i magen redan innan jag tagit steget hit.
Inte blir det bättre av att göra ett par förvirrade.
Eller i alla fall ta en bit av deras tid.
En tid som hade räckt till att kyssa någon i sin närhet.
Eller skickat ett sms till en kompis på andra sidan jorden.
Massmord i ensamhet.
Explosioner i kroppen och mina hårstrån faller av.
Mot gatan jag lämnat.
Och saknat allt förgäves.
Eftersom ingen öppnar är jag knackar.
Så har jag slutat trampa runt där.
Slutat skrämma grannarna.
Kvar finns ändå ett strålande ljus.
På ett bord mycket närmare än stjärnorna.
Med uppdraget att hålla mig sällskap.
Under de nätter jag helst inte pratar om.
Helst inte önskar mig i julklapp.
En dag till har de sagt till mig.
En dag till.
http://pernillasalo.wordpress.com
Unika läsare, vad gör ni här? Trots att jag tvivlar på er smak, så är jag ändå tacksam. För att ni återvänder och för att ni väntar. För jag antar att det är det ni gör? Om ni inte mot förmodan älskar att titta på min bloggbanner, vad vet jag...
Har nu kommit en bit på vägen. Eller i alla fall till insikt. Åt skogen med ångesten om kvällarna. Åt skogen med tomma mejl och en trasig inkorg. Åt skogen med förhoppningar och drömmar. Jag var nog inte menad för det här ändå. Ett arbete...
Oavbruten tankeverkstad. Rädd för att hamna sist. I både kön till dina dagar, men så även till ditt hjärta. Rädd för att inte hinna fram. Till varken perfektion, eller mållöshet. Depression, Eller beslutsamhet. I ständig o-utvecklin...
Sitter i min guppande säng till båt. Ser tårarna rinna längst väggarna som hela tiden kryper mig närmare inpå livet. Jag gör om den här proceduren. Gör om allting igen, fast på farligare platser och med ännu fler brinnande ljus. Instängd och...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
24 | |||
25 |
26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
31 |
|||
|