Pick, pick, pick är det enda som hörs mellan de fyra väggar jag sitter i. Pick, pick, pick har till och med tagit över mina tankar så just nu står det i stort sett stilla. Religionskunskap står näst på schemat och eftersom jag så flitigt gjorde klart psykologiarbetet så snabbt har jag nu lite tid över.

Femte mars idag vilket innebär Toves namnsdag. Tove, vilket förövrigt är ett väldigt fint namn. Så har ni inte skickar ett gulligt litet sms till henne tycker jag ni ser till att göra det.

Tio i nio till tio över fyra. Torsdagen är den längsta dagen på hela veckan, men trots det har timmarna rullat på i en hejdundrans fart. Har det inte varit lektion så har det varit fruktpaus. Ja, de två frukterna jag oftast äter i skolan är själva huvudpunkten på dagen.

Hockey ikväll och jag är laddad till tusen. Tja!

Tänk dig en dröm som går i uppfyllelse. Vem står du bredvid? Vem saknar du? Tänk dig en fredags middag med familjen. Vem tänker du på? Vem sitter mittemot dig? Tänk dig en sommarmorgon sittandes i en solstol. Vem sitter du hos? Vem hade du önskat du hellre satt hos?

Tänk dig en eftermiddag framför datorn med musiken på högsta volym. Vem pratar du med? Vem skulle du hellre vilja prata med? Tänk dig en beachvolleybollkväll med vännerna. Vem står dig närmast? Vem skulle du vilja stå närmare? Tänk dig en shoppingrunda med en närstående. Vad pratar ni om? Vem pratar ni om?

Svaret är ni guldklimpar som gör mina dagar.

Snöstorm? Hur är det möjligt? I helgen var det minst sagt vår ute när vi vandrade omkring med solen i ryggen. Men den vårkänslan och glädjen varade inte länge minsann. Har redan varit ute och skottat en omgång, men fortsätter det såhär lär jag hinna ut en gång till innan det är dags att bege sig mot travet. Ska bli roligt och träffa Sofia igen efter lovet även om jag inte alls känner mig lika peppad på att pulsa runt banan i det här snöovädret. Antar att Timo kommer få hålla mig sällskap.

Nog pratat om snö. Jag kan istället meddela er att jag jämfört peace and love med en utlandsresa. Jag har vägt dem i mina händer, tittat på dem noga, vägt lite till och kommit fram till att utlandsresan väger mest. Och att jag i stort sett får dem för samma pris väger till och med över lite till. Nu kommer jag sitta med en drink i handen i en bar eller ligga i en solstol i något varm land istället för att dricka öl i ett tält. Men jag förstår er festivalmänniskor som hellre hade gjort tvärtom, dock är jag inte en av er.

Nu har det varit lite dåligt med rader här på bloggen. Kanske inte så konstigt då min pojke tagit upp nästan all min tid. Och misstolka mig inte nu, det här dagarna har varit allt annat än negativa.

Men intensivt umgänge ledde i det här fallet till att mitt lov som till en början knappt kom igång avslutades i rekordfart. Torsdag till söndag har faktiskt känts som ett och samma maratonlopp som inte är menat att ta slut. Nu har jag dock tagit mig i mål och sitter i lotusställning här framför datorn. Egentligen borde jag sitta och snörvla med näsan i boken istället för vid datorn, men eftersom mina fingrar tyckte något helt annat sitter jag ändå här medan ryggen värker i och med min dåliga version av ställningen. Är man envis så är man. Och vore jag inte envis vore jag inte mig själv. Så enkelt är det vänner. Tack och hej, jag mår bättre än någonsin.

Dina händer runt mina, vi bollar en känsla mellan varandra.

Varm luft tinar upp mitt ansikte, du är nära.

Värme, pressas ända ut i fingerspetsarna.

Du är här, jag är levande.

Du är här, jag ångrar inget längre.

Dubbel bortgång betyder dubbel sorg. Vilket för den delen kanske säger sig självt. Men har du en gång upplevt det, vet du hur mycket värre allt blir. Tankarna blir dubbelt så många, gråten blir dubbelt så stor. Saknade blir dubbelt så jobbig och man själv blir dubbelt så liten. I en sådan situation hoppas jag att också stödet blir dubbelt så stort och att människorna runt omkring stöttar dubbelt så mycket. För det behövs. Vi behövs.

Nu, klockan 18.38 tar jag lov. Inte för att jag slutade nu precis, men jag känner för det precis just nu. Eftersom jag inte har några lektioner i morgon tänkte jag fira denna torsdag som förövrigt känns som en fredag, med mammas goda mat, hockey (Djurgården-Färjestad) och ett sent besök hos pojken. Kan till och med utlova en lyckad kväll redan nu, så skönt känns det. Inga krav, inga speciella arbeten att göra. Ingenting, men ändå ska jag göra allt och lite till hade jag tänkt!

Veckan blir dramatisk med både spännande nya saker och sorgliga jobbiga saker. Men sånt är livet och något säger mig att jag kommer ta igenom mig lovet på bästa sätt ändå. Jag har den känslan just nu!

Vi hörs!

Och så måste jag även hälsa Sofia. Och önska henne ett trevligt lov i Italien.

Jag ignorerar. Jag fortsätter ignorera. Jag ignorerar för att slippa behöva ta tag i sanningen. Och jag är rätt bra på det.

Jag drömmer. Jag fortsätter drömma. Jag drömmer för att slippa inse verkligheten. Och jag är riktigt bra på det.

Jag rymmer. Jag fortsätter rymma. Jag rymmer för att få komma bort från mig själv en stund. Och jag är jävligt bra på det.