Jag lyssnar på samma låt om och om igen för tillfället och har egentligen gjort det under hela kvällen. Sofia spelade den för mig i morse när vi satt tysta på bussen och trängdes med alla stressade människor. Vi hade inte bråttom för fem öre även om vi redan hade börjat skolan. Vi bara tittade ut, lyssnade och njöt av ännu en dag tillsammans.

Sofia och jag behöver inte säga hej, vi behöver knappt säga hejdå. För våran kontakt till varandra är så naturlig. Vi vet att vi ses i morgon, vi vet att jag kommer skicka ett sms på kvällen och fråga när vi börjar i morgon. Vi vet att någon av oss kommer snubbla i det branta stupet upp till skolan. Vi behöver inte anstränga oss för att ha kul, vi har det ändå.

I morgon kommer vi antagligen att skratta oss igenom dagen eftersom vi inte har så mycket kvar att göra i skolan innan vi går till halvlek.

Låten är förresten "Stjärnfallet" med självaste Krunegård. Lyssna vettja! 

Vi gick på olika sidor. Du med din mobil i handen och jag med min bok under armen. Flera vita sträck delade oss åt olika håll. Jag visste vad du tänkte på, jag visste vart du varit och jag visste vart du var på väg. Jag sneglade åt vänster, la märke till dina nya skor. De var ovanligt vita. Lika vita som dina tänder då du hade känt av min närvaro och sneglat åt mitt håll. Du drog dig allt närmare de vita sträcken. Jag kände till dina steg, dina drag och dina gömställen. Jag visste precis allt, ändå förstod jag inte varför du valde mig.

Jobb idag, ett till sex. Lagomt!

Sitter nu med hungern som svider i magen. Mat, jag behöver mat. Men det är lugnt, jag känner att det luktar mat. Jag känner att det luktar kycklinggryta med bacon. Mums.

Sen är det bara och ladda inför fotboll när den är som bäst. El clasico väntar. Chipsen väntar. Oh!

Jag tänker uppoffringar. Vissa gör fler än andra. Vissa förstår sig inte på dem. Och vissa tycker bara det låter bra. Men uppoffringar ska göras mot rätt person, i rätt ögonblick för att få så maximalt betydande som möjligt. vi behöver göra fler uppoffringar.

Godnatt!

Jag skulle vilja berätta om gårdagen. Men eftersom den långsamt åt upp mig uppifrån och ner låter jag bli. Och vad menar jag med det? Jo, att allt vände sig emot mig som om jag vore dess motståndare. Onsdagar tycks inte veta vad samarbete är. Ptf, någon som det snart blir ändring på. Vill man ha något, ser man till och får det. Kanske inte alltid är på vackraste sätt, men får man det tillslut kan det va värt det. Och onsdagar ska jag definitivt få ordning på.

Sen får man faktiskt inte glömma att min onsdag tog en vändning vid nio på kvällen, men det är en annan historia. En historia som inte är färdigskriven än.

Måste bara säga att One tree hill säsong 4 och 5 är på väg hem till Skåre. Så ni vet vad jag håller på med om jag plötsligt försvinner bort i dess magiska värld. Mm, mycket tv framöver.

Snö, snö, snö jag har skottat snö. Det kan faktiskt vara mysigt ibland. Och det var det idag. När alla grannarna runt omkring, både stora och små gick runt med både stora och små skyflar som barnen i bullerbyn. Då var det mysigt. Som sagt, mycket snö och mycket slit. Men det är det värt. Dock har vi inte så stor uppfart, så det går rätt snabbt ändå.

Mat nu. Syns sen!

Hon kommer från staden du slutat besöka. Där tysnaden dånar, där svaret är frågan. Hon flyttar från staden du slutat besöka, för att höra vindarna susa och bäckarna brusa. Hon är sårbar och öm, eldfast och stark. Hon får dig att lova det du lovat att aldrig riskera.

L.W

Det är såklart jag måste ha förändrats på ett år.

Min stil har antagligen utvecklat sig från skarpa färger till mer naturliga basfärger. Mina söta linnen har nog övergått till mer sofistikerade plagg. Sen har det växt, lite här och var. Vilket har uppskattats. Ja, det märks att ett år har gått.

Min sociala förmåga har definitivt förändrats då jag alltid fick rollen som blyg. Inte helt konstigt då min högstadietid gick i dess tecken också. Jag har nu växt i mig själv och på sätt tagit till mig känslan av att saker kan kännas underbara även om man inte är perfekt. För det var nog där haken satt, rädslan för att bli utpekad. Ja, det märks att ett år har gått.

Mitt rum har gått från flickigt till mer kvinnligt även om jag har lång väg kvar. En grå 90 säng har bytts ut mot en 140. En liten svart knubbig tv har fått lämna plats åt en Panasonic 42 tum. En kudde har blivit till sex kuddar bakom min rygg på kvällarna. Och böcker hinner jag knappt med längre. Ja, det märks att ett år har gått.

Dagboken som förut samlade alla mina tankar har bytts ut och ersatts av en blogg. En blogg som till en början var intressant och innehöll mina tankar nerskrivet på ett finurligt sätt, vilket nu mera inte innehåller lika mycket av den varan. Mitt behov av Internet och kommunikation har ökat i och med snabbare bredband, fler intressanta internetsidor och bättre mobiler. Ja, det märks att ett år har gått.

Vänskap har vacklat och återfunnits. Vänskap har dött. Vänskap har också blivit starkare än någonsin då man burit på varandras bördor. För ett år sedan hade vänskap en helt annan betydelse än vad den har idag. Då var vänner något man behövde för att överleva. Nu är vänner dem som räddar mig om jag inte skulle överleva. Vänner ska man skratta med. Och skrattet har ekat mycket året som gått. Jag har skrattat mer än någonsin, vilket betyder att jag mått bra. Ja, det märks att ett år har gått.

Såsom vänskap har också kärlek gått upp och ner. Att ta vara på kärlek när det varar är något jag lärt mig och tagit med mig under den gångna tiden. Utvecklingen från singeltjejen till förhållandetjejen gick ibland knackigt men extremt fort. Jag lärde mig snabbt hur det var att befinna sig i ett förhållande, trots att jag inte varit mycket för den typen innan. Alla dagar gick inte som planerat, men ångra gör man inte då de dagarna gett mig erfarenhet och fantastiska minnen. Ja, det märks att ett år har gått.

Trots alla förändringar måste jag säga att det mesta av mig själv finns kvar. För hur många gånger jag än har klipper mig, eller hur många gånger jag än gjort misstag så kommer jag fortfarande vara samma tjej som då. Det är inte jag som förändras, det är allt runt omkring som formar mig.